Tessas krypin

Snart är det semester i tre veckor och jag kan så klart inte låta bli att sätta igång huvudet med ett nytt projekt.

Men det är ju sådan jag är.

I dag tog jag lite rast. Clary kom med dukar, tallrikar och bestick, men vi får allt nöja oss med plastglas. Vi tog en fika och sen en sväng till Kristianstad för att se Filip vingla genom stan. Fixade lite ärende i stan och sen till ÖB och handlade läsk i mängder, men undrar om det kommer att räcka?

Så lite rast från matlagning och bakning blev det, men nu ska det tvättas och städas. Medans killarna åkte med pappa på resurang. Tja, somliga har det bra.

Mycket energi och pengar går åt till att fixa studenten. Hoppas bara på att Filip ska bli nöjd och glad och minnas denna fantastiska dag!

En gudstjänst kvar, sen ledig fram till studenten. Hoppas på att hinna mycket, men vet hur jag är så på torsdag står jag väl här utan både mat och annat.

Nå, ja inte mår jag särskilt bra just nu heller, kanske är det stressen som maler. Eller är det nått annat och då går det nog över om ett par veckor.

Jag gjorde det igen... JAG anpassade mig till andra och det får jag lida för. Ångest, stress, oro, olust och panik är bara några av de ord som passar in på mig nu. Sömnlöshet som visst leder till förkylning. Fel tid att känna så, för jag vill ju att Filips fest ska bli bra utan att jag stupar. Ibland hatar jag mig själv för att jag vill vara alla till lags även om jag vet att jag kommer att må dåligt av det.

Det går över, men det är jobbigt tills dess.

Jag begär inte att folk alltid ska förstå mina val,
men att jag blir respekterad och accepterad för mina val hade varit skönt.

"Det goda som jag vill (mot mig själv), det gör jag inte. Det onda som jag inte vill (mot mig själv) det gör jag."





Fast det är nog dags att vara lite egoistisk och göra det goda som jag vill mot mig själv lite.


Jag har några tuffa veckor framför mig och jag vill så klart att allt ska bli perfekt.

Därför bör jag i första hand tänka på att göra saker som jag mår bra av och vissa saker blir bortprioriterade på grund av tidsbrist och hälsoskäl.

Jag vet inte om det är rätt eller fel. Vet inte om någon kan förstå.

Jag är så otroligt lat...

Jag jobbar mycket och de dagar jag är ledig slutar med att jag får ingenting gjort.

Men så tänker man efter lite och faktiskt så blev något gjort, men kanske inte så mycket som man önskade.

Fast visst har man rätt att vara lite ledig när man är ledig. :o)

Latmasken har tagit plats i min gestalt!

Klart att jag alltid bakar mitt eget bröd - det gör väll alla!

Klart att jag alltid rullar mina egna köttbullar, gör mina egna pommes och bakar min egen pizza -  det gör väl alla!

Jag lagar själv min bil och bränner mitt eget brännvin - det gör väl alla!

Nä, just det, det gör inte alla och inte jag heller och det är väl tur det. För tänk vad många som skulle bli arbetslösa då...

Jag behöver en ny telefon...

Men jag vet inte vilken...

Kommer jag att lära mig att andväda en ny telefon på rätt sätt???

Eller???

Vilket abonnemang ska jag ha???

Blir det billigare om jag byter... Ja, troligtvis...

Hjälp, vilken djungel jag har hamnat i!

Två dagar då jag jobbat mer än 10 timmar per dag, men det är ju helt ok så länge man vet att man får ut sina komptimmar.

I dag började dagen med Bibeläventyr för personalen tillsammans med Sofi. Oj, vad kul detta är längtar tills jag får tid att följa med ut på skolorna.

Dagen avslutades med pyttipanna, ägg och fuskbyggarna.

Ändrade lite på bloggens utseende. Tyckte att den svarta färgen liksom tog över och allt såg så mörkt ut. Men det rosa gillar jag ju fortfarande. Så varför inte kasta om färgerna lite.

Sagt och gjort. Svart blev rosa och rosa blev svart.

Vi går ju trots allt mot ljusare tider.

Och i dessa tider är det många som börjar tänka på sitt utseende. Det är ju snart dags att ta på bikini eller baddräkt.

Själv har jag aldrig funderat så mycket över hur jag ser ut.
På senare tid har jag börjat fundera endel över kläder. Vad signalerar vi med våra kläder? Vad förmedlar vi med kläderna?
Jag har förstått att de flesta människor gör sin första bedömning utifrån kläder och utseende. Jag har aldrig gjort det, eller jag har alldrigt tänkt på att göra det. Kanske gör jag det i mitt undermedvetna (ganska troligt).

Rätt kläder vid rätt tillfälle...
Finns inga dåliga kläder bara dåliga väder...
Viktigast att du är hel och ren... (fast i dag kan man ju köpa trasiga byxor)

Nå, ja. Nu för tiden tänker jag lite mer på vad jag tar på mig och när jag tar på mig det.
Tänker också efter lite extra när och var jag tar av mig. :o)

Jag är ingen älskare av tandläkarstolar, men ibland måste man inta denna obehagliga ställning.

Efter att ha haft en återkommande käkinflamation i över ett år tycker jag att jag har ganska bra koll på hur smärtan ter sig och ja, även denna gång gav smärtan signaler mot en käkinflamation. Tills natten mellan onsdag och torsdag, då värken och svulnaden gav mig antydningar på andra åkommor.

Jag lyckades få en återbudstid hos tandläkaren "bara" för att utesluta hål i tänderna.

Jag gick där ifrån med smärta i hela huvudet, två tänder mindre och ca 2000 kr fattigare, men dock med fyra stygn i munnen.
Två dagar med starka tabletter, smärta och förvirring gör att jag i dag tredje dagen undrar vad som hände???

Vad var det som hände?
Slipper jag nu käkinflamationen i framtiden?
Kommer jag att någonsin kunna tugga mer?
Kan man leva utan visdomstanden OCH femman?

Detta får väl helt enkelt tiden utvisa. I dag ska jag försöka att hålla mig klar i huvudet.

Så har åter en jul lagts bakom oss. Julstämningen inföll sig aldrig på riktigt i år.

Jag valde att göra roliga julförberedelser och alla måsten förvandlades till roliga måste. Så då borde väl julstämningen varit på topp??

Men så blev aldrig fallet.

Vi hade en mysig lillejul, med god mat och mycket mat och tomte och julklappar...
Vi hade en lugn och mysig julafton i Ystad.
Så jag klagar inte, men jag saknar själva julkänslan.



Nu går dagarna mot årets slut och varje år blickar man tillbaka på det gångna året. Jag lämnar ett år som innehållt mycket sorg, mycket jobb och många jobbiga dagar, men också ett år med små ljusglimtar lite då och då.

Nu ser jag fram mot ett nytt år som jag vet kommer att innehålla både gråt och skratt, sorg och glädje, för det är ju så livet är. Min önskan är att det nya året kommer att innehålla mer av de positiva stunderna.


Jag önskar alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Berättelsen om 2010 tog slut mitt i och nu har snart halva 2011 gått förbi.

Att blogga känns inte längre viktigt, att skriva saker som jag inte måste känns inte längre viktigt. Det finns sååå mycket annat som ska skrivas och förberedas. Och just nu även sådant som bara ska tänkas.

Det är snart fyra veckor sedan pappa dog och det gör ont, ont i hela mig. Första veckan bara försvann och de andra tre fylldes med konfirmandarbete.

På tisdag begraver vi pappa. Vi ger honom det sista som livet på jorden kan ge den döde och även om inte allt blev så som kanske pappa hade velat så blir det de sista vi gör för honom. Och jag tror och hoppas att pappa förstår...

Jag är trött, trött, trött...

Trött på att försöka vara duktig, trött på att aldrig vara hemma, trött på att ha ont...

Trött på att alltid längta framåt...

Så mycket sorg som kommit till mig de senaste året, så mycket sorg av olika slag skapar trötthet och förtvivlan. Och sökandet efter tröst gör mig orkeslös och irriterad.

Många gånger har jag längtat tillbaka till den tiden då jag var fem och kröp upp i pappas knä, kände lukten av piprök och hörde pappas hjärta slå. Pappa berättade om när han lärde sig cykla eller om hur livet till sjös var.
Där kunde jag sitta, vara i nuet, utan bekymmer över kommande arbetsdag eller vilken sorg som skulle komma här näst.

Till andra brukar jag säga: Vi tar en dag i taget, så löser det sig.

En dag i taget. Hur gör man det? Hur tar man en dag i taget, när livet bara svischar förbi som en snabbspolad film?
Hur gör man?

och det är bara att göra det bästa av det.

Måste meddela att värken är över och att resan gick bra.

För ett par veckor sedan fick jag ont i örat. Jag klämde och tryckte... Nej, öroninflammation var det inte så jag lät det göra ont.

Jag är livrädd för att resa, men jag vet att jag vill. För när jag väl är där så brukar det ju vara härligt.

Jag är trött på kvällen och vill bara sova...