Tessas krypin

I kväll bänkade sig hela familjen framför TV:n för att se:



Undertiden intogs en Tacobuffé.

Detta är ju en klassiker och en mycket trevlig film för en myskväll.

Förutom ett par filmer som visats på TV har vi nu tittat på:



En märklig film baserad på Stephen Sondheims musikal om en barberare i 1800-talets London.
En film med mycket blod, vilket gjorde att minsta familjemedlemen lämnade soffan ganska snart.
Tydligen är detta en film som man ska ha sett, så nu har jag gjort det...

Min bästa julklapp var nog ett par rödrutiga flanellpymasbyxor som jag bott i sedan lillejulafton.

Jo, jag har bytt om när jag skulle vistas bland folk, men det har varit otroligt jobbigt att behöva dra av sig dessa underbara byxor.

I dag blir det till att ta av dem igen eftersom jag måste åka och handla till morgondagens partay. Men när jag kommer hem åker de på igen. Hjälp! Vad ska jag göra när de måste tvättas????

Vilken var din bästa julklapp?

som bara gått utan att man hann märka något.

• Plockat undan lite.
• Slappat lite.
• Diskat lite.
• Bäddat rent.
• Myst med Johanna framför en film.
• Slappat lite till.

I morgon bär det av till den stora staden Hässleholm för att ev. inhandla kläder till Fredik.

Johanna ska besöka Höör och Filip Ljungen.

I morgon är det måndag, vilket innebär plugga!

I gårkväll såg vi denna trevliga familjefilm. En av Johannas julklappar.

En mysig film med många goa skratt.

Nu är snart julen över. Det går så fort.

Lillejulafton var det julafton här. Det var härligt, underbart och mysigt.

Alla var här och tomten kom.

I går var vi Malmö och firade julafton med M:s farmor. Det var också mycket trevligt.

Nu har jag varit och haft julotto och det är alltid lika mysigt. Efteråt var det frukost i församlingshemmet, gott och mättande.

Nu önskar jag bara att min förkylning ska försvinna och orken komma tillbaka. Det är ju dags att ge sig på den muntliga prästexamensinläsningen. Boken ligger och väntar på att få sprida sin kunskap till mig.

Men först någon timmes sömn.

Tack till alla som gjort julen så underbar i år också!

Julkramar med glädje och frid skickar jag till er alla!

Snart är det jul... Ja, faktiskt redan på onsdag och här är inte en tomte uppe, men det brukar det inte vara heller så långt innan jul.

Men det brukar vara mer fart med förberedelser av julmat. Detta har dock deligerats bort i år och det är väl tur eftersom jag sitter med en oskriven prästexamen framför mig.

Om M får tummarna loss så kanske vi kommer iväg och kan köpa julklappar snart. Jag har varit klar si så där 1½ timme. Vi har inte köpt en enda julklapp än så det kan ju ta lite tid.

I kväll är det julkonsert i kyrkan och Johanna ska vara med så kanske kan det snart infinna sig lite julstämning även hos mig.

Ja, så löd frågan som fick gå runt i ringen i dag.

Jag satt sist...

Det vanligaste svaret blev gemenskapen i alla dess former. Å, ja vi har haft en bra gemenskap. Vi fick också veta att vi var en lugn och trevlig klass, utan konflikter, vi har varit generösa mot varandra och mot lärarteamet. Helt enkelt en toppen klass...

Kanske tur att inte lärarteamet hört allt som sagts på rasterna, kanske tur att vår frustration inte lyst igenom på lektionerna, kanske tur att vissa varit bra på att inta olika roller i olika sammanhang. Vi har också hållt inne med saker som kanske borde sagts, ibland har vi också trippat på för att inte råka stöta oss med någon.

Jo, vi har varit en trevlig klass, inget snack om saken.

Jag kommer antagligen att sakna varenda en av personerna i klassen...
Jag kommer säkert att sakna vissa delar av pastis, men jag känner mig redo att ta ett steg till och jag känner att jag gjort det ett tag nu (känt mig redo). Man kan inte leva i en låtsas värld hur länge som helst.

Nu undrar ni så klart vad jag tar med mig.
Jag tar med mig, håll i er! Gemenskapen, men framför allt delandet, vi har delat så mycket tankar, så många ord och så mycket erfarenheter inte bara i klassen utan även med läraran och jag känner att den sortens delande kommer vi aldrig att få tillbaka. Även om vi ska träffas igen för att dela erfarenheterna av det första året så blir det aldrig mer så intensivt och så mycket som det varit nu.
Vi har också delat mässans mysterium 2 dagar i veckan, när får vi vara med om det nästa gång?

Till alla pastis vänner som läser detta önskar jag; Guds välsignelse och ett stort Lycka till med allt vad framtiden bjuder.  Och en God Jul! Kram

såg det ut så här.



Visst är vi söta? Jag och min bror.

I dag har vi tittat på ett underbart vackert luciatåg. Alla var så duktiga och jag skickar ett stort TACK till all personal på Sörby skola.

Johanna var lucia och på väg ut var hon så här röd i ansiktet.

I dag ska vi fira världens underbaraste tjej. Hon fyllde 12 år i onsdags och nu ska hon bli firad så taket lyfter.

Jag fick ganska mycket städat i går så det återstår bara en "liten" del av förberedelserna. Hon har själv valt mat och tårta som ska göras i dag och hon är jåtteduktig på att hjälpa till så vi ska nog bli klara i tid. :o)

Tänk att hon blir 12 år. Tiden går så fort, vart tog dessa åren vägen? Jag minns ju när hon ville ha leppstick (läppstift) och pablably (paraply) eller när hela livet gick ut på att leka affär och vi fick samla burkar av alla de slag till hennes affär.








På måndag är hon lucia och på söndag ska hon vara tärna.

Tänk att just hon blev vald till skolans lucia... Hon var så glad och lycklig när hon kom hem och berättade. Och hennes mamma så stolt...

Förra inlägget skulle kunna kallas för "En prästkandidats klagan".

Nu är det dock lite bättre, men fortfarande återstår en del plugg.

Detta är nu klart:

• Sista inlämningen är skickad till pastis.
• Sista redovisningen gjord.

Plugg som är kvar:

• Skriftlig prästexamen
• Muntlig präst examen

Annat som finns kvar:

• Hämta kaftan
• Bestämma mat till festen
• Köpa skor

Jul listan skulle bli för lång så den stuntar vi i.

I veckan som har gått har vi haft en massa redovisningar och en gästföreläsare.
Han var väldigt bra och intressant. Dock låg föreläsningen på en ganska låg nivå så det mesta blev repetition.
Jag hade hellre lyssnat på damen som pratade om bibeläventyret för den andre klassen.

Ge mig mer konkreta saker som jag kan ha nytta av än teoretiska föreläsningar!

Jag menar nu inte att föreläsningen var kass, han var duktig, jag fick med mig en del saker, men jag tror att jag hade fått mer med mig av det andra.

Jag tror att jag är ganska ensam om att tycka så här och jag är glad för att de andra tycktre det var bra.

I övrigt har veckan även innehållit en fest som var mycket trevlig. Och det tackar vi "bokstavsklassen" mycket för. TACK!
Tröttheten består och ichiasen kommer och går. I kväll har jag ooooont!

Snart blir det sängen...

Det är förmycket nu. Jag är trött hela tiden.

Jag vet att jag inte borde klaga för jag har det sååå bra. En underbar familj som mår bra. Men som det är just nu så mår kanske inte jag så bra. Och kanske märks det allt för tydligt utåt.

Jag är trött på att få uppgifter kastade i ansiktet, uppgifter som inte lär mig ett dugg, uppgifter som jag hoppas inte speglar det kommande arbtslivet.

Jag är trött på att alltid ha huvudet fullt med saker som ska hinnas med. Jag längtar tills jag har arbetstider att följa timmar som ska gå till att göra mitt jobb på och att jag slipper att sitta med uppgifter långt ut på nätterna.

Jag är trött på att pendla med tåg som alltid är försenade. Trött på att komma hem klockan sju på kvällarna, trött på att åka klockan 6.45 på mornarna. Trött på att aldrig få skratta på riktigt. Trött på att läsa böcker. Trött på att försöka vara trevlig. Trött på alla andra som försöker att vara trevliga.

Trött på att aldrig hinna eller orka städa, trött på att jag aldrig hinner träffa barnen. Trött, trött, trött...

Jag vet! Jag har inget att klaga på. Det finns de som pendlar längre, det finns de som inte har en så underbar familj som jag har och de finns det som inte mår bra.

Men nu har jag fått tycka lite synd om mig själv en stund, så nu kan jag ta tag i den sista inlämningsuppgiften till pastis. Sen återstår det muntliga redovisningar och efter det något som jag inte bör tänka på nu, för det gör mig så stressad.

Japp, så är det! Snart ska jag njuta av nuet, men inte just nu. :o)

Kommer från en glag patisstudent och är svaret på frågan: Vem får bli fadder?
Som var en av tentafrågorna till Kyrkoordningen.
Läraren hade just berättat den roliga historien om att han en gång hade stavat fel och frågan hade då blivit: Vem får bli fader?

R. som får frågan svarar snabbt: Den som är döpt och villig!

Jag har funderat på hur lätt det är för en del att stoppa in människor i olika fack. Jag tänker sällan på människors bakgrund, sexualitet, yrke, rik, fattig eller annat liknande när jag träffar nya människor. Det ligger liksom inte för mig. Men i veckan pratades det på pastis om ungdomar med akademiska föräldrar - hur välartade och lugna dessa var och vilka intellektuella samtal man kunde föra med dessa ungdomar.

Va? Jag fick en chock. Så ungdomar från arbetarfamiljer eller medelklassfamiljer är automatiskt stökiga, bråkiga och obildade. Är det till exempem bara barn från de nedre samhällsklasserna som får diagnoser som dyslexi, ADHD, eller andra funktionshinder? Är det bara barn i den övre samhällsklassen som är artiga och sociala? Jag har ingen aning det är kanske så...

Vilket fack stoppar folk in mig i? Jag med akademisk utbildning från en medelklassfamilj i en vanlig småstad, före detta lantbrukare, som älskar att få skit under naglarna?

Nå ja, jag struntar i vilket fack jag hamnar i, men det kan vara en idé att fundera över vad vi tänker om människor när vi möter dem... Stoppar vi in dem i olika fack eller sätter rubriker på dem. Är det viktigt för mötet att vi har föreställt oss en viss bakgrund, sexualitet, ekonomiska tillgångar eller yrke? Kan vi bli besvikna när vi sedan får veta personens bakgrund, sexualitet, ekonomi eller yrke?