Lördag
Lördag morgon och jag är uppe med tuppen. Fattar inte varför jag inte kan få sova lite längre på helger då jag är ledig.
Nå, ja dagen har ju mycket att bjuda på så det är väl bara att sätta fart. Byte 2 i tvättmaskinen är avklarat, kaffet snart urdrucket och det är dags att städa skrivbordet.
För snart drar jag och barnen till varmare ställen och då vill jag att allt ska vara ordning hemma.
I kväll blir det melodifestival i trevligt sällskap. I morgon blir det till att packa och hitta några bra böcker att ta med.
Men slappna av då! (jag har visst lite svårt för det)
5 dagar kvar
3 tuffa dagar kvar på jobbet.
1 dag med kusinträff.
1 dag till att packa.
Sen bär det iväg mot sol och värme.
Saknar, grubblar och sörjer
Morgon
Varje morgon sitter jag en stund vid datorn, varje morgon snurrar jag min stol för att hämta mer kaffe, säga ett par ord till Bilbo för att sen gå ut i köket.
I dag är det tungt... när jag vänder stolen är platsen där han låg tom. Tårar kommer och jag känner hur saknaden äter mig. Aldrig mer ska jag höra dig skälla för att du inte kommer över till nästa matta, aldrig mer får jag smeka ditt huvud och säga att allt blir bra. Aldrig mer får jag möta den blicken som säger till mig att allt blir bra.
Tårar...tårar...tårar.
Regnbågsbron
Regnbågsbron
Det finns en bro som förbinder Himlen och Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många färger.
Alldeles brevid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs. När ett älskat husdsjur dör kommer det till denna plats. Där finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna. Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden. så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp.
Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen. Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt.
Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta. Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.
/Okänd
Sorg
Detta blir en dag full av sorg. <3
Intensiva dagar
Helgen som gick var intensiv. Med arbete nio timmar båda dagarna. Lördagen bestod av dop och förberedelser, söndagen bestod av familjegudstjänst, dop och högmässa. Härliga gudstjänster med mycket glädje, men också påfrestande med nya handboksförslaget.
Söndag kväll styr jag bilen mot Hasslösa och Tomica. Jag lämnade ett upp och ner vänt hem och alla måsten. Och det var skönt att göra något annat. Vi fick två härliga dagar tillsammans, med lunch på stan och mycket prat.
Precis som förr satt vi och pratade och pratade.
Tisdag lunch var det dags att ge sig hemåt. 3½ timme i bilen och man hinner tänka mycket.
På kvällen var det matkurs och kåldolma på agendan.
Nu väntar ytterligare nio intensiva arbetsdagar innan ny ledigheten ska infinna sig. Förhoppningsvis både fysisk och psykisk ledighet, som ska innehålla både värme och gemenskap tillsammans med mina underbara barn.
Att ta nya tag
"Det är bara att ta nya tag"
Ett uttryck som vi, eller i alla fall jag använder ganska ofta. Och så är det kanske att vi hela tiden måste, är tvingade till att ta nya tag. Ibland är tagen roliga och inspirerande ibland tråkiga och deprimerande, men de måste genomföras på ett eller annat sätt.
Visst hade det varit skönt att slippa ta nya tag, men var hade vi hamnat då? Kanske sittandes i en soffa med en bok... fast det är väl också att ta tag i något?
"Fånga dagen"
Ta tag i dagen och dess möjligheter. Ta tag i det roliga, de avslappnande och ta tag i det vi måste.
Det hänger på oss själva... VAD vi tar tag i.
Jag tror att vi måste hitta en balans i det vi måste och det vi vill. Det är ingen lätt uppgift och själv landar jag allt för ofta i måstenas fälla. "Plikten framför allt" Ja, där hamnar jag. Och efter måstenas tid finns ingen tid till det andra.
Balansen! Långsamhetens lov! kontra plikten. Var hittar man den?
Stress
Jag har alltid tyckt att jag varit stresstålig, men det har helt klart blivit sämre med åren.
Nu kan jag bli stressad av det som ligger flera veckor framför mig. Samtidigt så stressar jag för det som ligger här och nu.
Min struktur har på något vis rasat och jag måste bygga upp den igen för att det ska bli bra.
Jag var ikapp med allt i hemmet, men inser att efter flera långa dagar på jobbet har hela huset rasat, tvätten hopat sig och disken svämmar över.
Jag får ofta känslan av att om inte jag gör det så blir det inte gjort. Och när det gäller hemma så är det nog tyvärr så.
Någon måste ta tag i saker för att de ska bli gjorda och ibland, allt för ofta vill jag bara skjuta det framför mig, men någon gång måste det göras...
