Tessas krypin

Snart är det semester i tre veckor och jag kan så klart inte låta bli att sätta igång huvudet med ett nytt projekt.

Men det är ju sådan jag är.

Pappas gravsten är äntligen på plats. Jag och Faster var och gjorde lite midsommarfint till honom i dag.



Vi var även på Onslunda kyrkogård där pappas farmor och farafar ligger.

Jag har inte tänkt så mycket tidigare på vad en gravsten faktiskt kan säga just mig och min historia mycket. Min farfar har ingen gravsten som jag kan se eller gå till. Hans urna blev sänkt i havet, något som jag tycker är konstigt, för de flesta som väljer att läggas i havet, väljer att spridas på vattnet eller ut i vinden som en symbol för frihet, fri från jordens bundenhet och ut i det eviga livet. Men farafar blev sänkt i havet och har ingen sten, eller minnesmärke.
Ju mer jag funderar på det ju mer tänker jag att jag nog vill ligga i en askgravlund där det finns en liten enkel sten med mitt namn på. En plats för nära att återvända till och känna historiens vingslag.

Sen åt vi lunch i Tomelilla med en kusin till pappa, sen körde vi via Simrishamn och Kivik hem. Vi hade fint väder hela dagen utom hemfärden då det ösregnade.

I dag tog jag lite rast. Clary kom med dukar, tallrikar och bestick, men vi får allt nöja oss med plastglas. Vi tog en fika och sen en sväng till Kristianstad för att se Filip vingla genom stan. Fixade lite ärende i stan och sen till ÖB och handlade läsk i mängder, men undrar om det kommer att räcka?

Så lite rast från matlagning och bakning blev det, men nu ska det tvättas och städas. Medans killarna åkte med pappa på resurang. Tja, somliga har det bra.

Mycket energi och pengar går åt till att fixa studenten. Hoppas bara på att Filip ska bli nöjd och glad och minnas denna fantastiska dag!

Såg just att Krösamaja hade fångat en musbäbis, undrar just om hon gjort det alldeles av sig själv. Hon har ju bara ett öga, så hon är en duktig enögd katt.

Trase har i dag burit in minst två stora möss till sins kattungar. Ja, hon är en duktig mamma, men jag tycker gott att hon kan behålla mössen ute.

Jag har fått en del gjort i dag. Bakat två olika sorters tårtor, den ene sorten kan bli laktosfri och det ska den bli. Den andre sorten har jag frysit med grädde i, för det var så man skulle göra. Ja, jag är en duktig mamma, men tycker gott att jag kunde hunnit mer i dag. 

Två olika sorters kött ligger nu i kylen för marinering, i väntan på att få hamna i frysen tillsammans med pajerna som jag gjorde i går.

I morgon vill jag gå på karneval och titta på fulla studenter och då kan jag handla lite på vägen hem.

Elin, Filip och Rebecka på väg till slottet på bal!

En gudstjänst kvar, sen ledig fram till studenten. Hoppas på att hinna mycket, men vet hur jag är så på torsdag står jag väl här utan både mat och annat.

Nå, ja inte mår jag särskilt bra just nu heller, kanske är det stressen som maler. Eller är det nått annat och då går det nog över om ett par veckor.

Jag gjorde det igen... JAG anpassade mig till andra och det får jag lida för. Ångest, stress, oro, olust och panik är bara några av de ord som passar in på mig nu. Sömnlöshet som visst leder till förkylning. Fel tid att känna så, för jag vill ju att Filips fest ska bli bra utan att jag stupar. Ibland hatar jag mig själv för att jag vill vara alla till lags även om jag vet att jag kommer att må dåligt av det.

Det går över, men det är jobbigt tills dess.

Jag begär inte att folk alltid ska förstå mina val,
men att jag blir respekterad och accepterad för mina val hade varit skönt.

I dag tar Millan studenten och vi sänder våra varmaste Grattis till henne, kanske behövs lite värme i dag med tanke på vädret.

En vecka kvar sen är det Filips tur.

Nu är frysen på plats och kontakten isatt, så nu ska den bara fyllas.

I helgen jobbar jag, men sen en veckas ledigt ger förhoppningsvis tid för alla förberedelser till årets första stora kalas. En vecka efter det är det dags för konfirmation och årets andra stora kalas. Och kanske även årets sista.

Sen lite mer jobb innan tre veckors semester. Tre veckor som i år är helt oplanerade och nog får förbli det och eftersom spontana utflykter inte är poppis i vår familj så blir det nog mycket tid hemma och det kan vara skönt, men jag kan också bli rastlös av det.
Vi får väl se hur det blir, när vi är där.

I går var det ett år sedan pappa dog.

Ett år går så fort, men samtidigt så sakta. Jag saknar honom, vill ringa honom och berätta att jag har det bra.

Han fick uppleva många av mina jobbiga år, han fick stötta och hjälpa mig så gott han kunde, han fick vara min pappa.

Han kommer inte på Filips student eller Johannas konfirmation och det känns så konstigt, någon kommer att fattas, någon som håller det pinsamma talet, någon som vi älskar.

Saknaden är stor och vi kan inte göra något åt det. Maktlösheten fanns där för ett år sedan, maktlösheten över livet, över döden finns allti hos oss.

Han var så lugn, hans tro så stark och hans tillit till Gud så total.

Pappa! Jag saknar dig.

"Det goda som jag vill (mot mig själv), det gör jag inte. Det onda som jag inte vill (mot mig själv) det gör jag."





Fast det är nog dags att vara lite egoistisk och göra det goda som jag vill mot mig själv lite.


Jag har några tuffa veckor framför mig och jag vill så klart att allt ska bli perfekt.

Därför bör jag i första hand tänka på att göra saker som jag mår bra av och vissa saker blir bortprioriterade på grund av tidsbrist och hälsoskäl.

Jag vet inte om det är rätt eller fel. Vet inte om någon kan förstå.