Tessas krypin

Såg just att Krösamaja hade fångat en musbäbis, undrar just om hon gjort det alldeles av sig själv. Hon har ju bara ett öga, så hon är en duktig enögd katt.

Trase har i dag burit in minst två stora möss till sins kattungar. Ja, hon är en duktig mamma, men jag tycker gott att hon kan behålla mössen ute.

Jag har fått en del gjort i dag. Bakat två olika sorters tårtor, den ene sorten kan bli laktosfri och det ska den bli. Den andre sorten har jag frysit med grädde i, för det var så man skulle göra. Ja, jag är en duktig mamma, men tycker gott att jag kunde hunnit mer i dag. 

Två olika sorters kött ligger nu i kylen för marinering, i väntan på att få hamna i frysen tillsammans med pajerna som jag gjorde i går.

I morgon vill jag gå på karneval och titta på fulla studenter och då kan jag handla lite på vägen hem.

Livet är ett projekt där det ständigt behövs underhållning och uppdatering.

Att ha hus är ungefär samma sak.

Under den kalla delen av året har projekten varit innomhus. Nu flyttar hjärna och planering ut. Kanske är jag en sådan människa som alltid vill ha något på gång, eller så längtar jag bara efter ordning och reda.

Vi har fått det super inne, ganska bra ordning eller... sakerna har i alla fall sin plats så det är ganska lätt att plocka undan när man sätter den sidan till.

Nu är projekt ordning och reda på gång ute och jag tror att det kommer att bli super bra i våra föråd innan sommaren är slut.

Och Ja! Nu har jag beställt en frysbox. Jippi!

Märkligt uttryck "En man kort"

Det fattas folk lite här och lite där. Man kan vara en man kort på pappret, men också en man kort i praktiken.

Längden på personen spelar absolut ingen roll, bara den har rätt utbildning, för annars kan det leda till tre man kort.

Och tre man kort är värre än en man kort.

Det slulle varit en kvarts man lång om inte det hade blivit som det blev, men när det nu blev som det blev så blev det en man kort.

Och det blev det visst på fler ställen.

Då får de män som finns sträcka på sig och bli en och en kvarts man lång. Jag är ju inte så lång som jag känner att jag borde vara, men det finns kanske andra som är det.

När man är för kort för att räcka upp till kakburken, så får man ingen belöning... eller hur är det med det. Man är ju helt enkelt för kort för att räcka till. Och då kan man sträcka sig... det gör ju ont att sträcka sig. Då kan det bli en man kort till.

I och för sig skulle man ju kunna ta en stol för att räcka upp, men då är risken att man trillar och det leder ju också till ytterligare en man kort.

Fast huvudsaken är att de andra får ta del av kakorna, eller...

Man kanske kan be någon lång att sträcka ner lite kakaor, eller... Men om ingen är tillräckligt lång så får alla vara utan kakor.

Vem får smaka kakan?

Trött på människor som inte kan eller vill ta till sig andar människors kunskap och erfarenheter.

Trött på människor som alltid i alla lägen ska argumentera emot sådant som de inte har en aning om.

Trött på människor som säger att de bryr sig och sen skiter totalt i allt.


Härligt med människor som känner för utveckling.

Härligt med människor som kan glädja sig åt nya ideér.

Härligt med människor som kan glädja sig åt andra människors lycka.

Härligt med människor som kan lyssna på andras erfarenheter och se att det finns kunskap hos andra än de själva.



Slut på meddelandet.

Saknar dig!

När jag skriver listan på vad som ska göras blir jag stressad.

Så många saker som jag inte fixar själv och så många saker som tar lång tid.

När ska jag hinna?

River sönder listan och slänger den i papperskorgen... Ingen idé att stressa upp sig...

Inser att 75% var lagom att jobba om man hade fått 100% i lön.

Börjar om på en ny lista... Vad hjälper det? Begränsar punkterna till det jag kanske hinner i dag.

Känner mig lite mindre stressad, men inser att resten av punkterna finns i mitt huvud och kommer så att förbli.


Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Av tradition blir det melodifestival i kväll.

Men för mig har tävlingen tappat stingen, kanske börjar jag bli för gammal.

På min tid... var det en svensk uttagning, det var en jury som bestämde vilket bidrag som vann. Ingen fick höra låtarna innan, allt var mycket hemligt.

Visst är det bra att många fler nu kan få chansen att vara med och visst är det bra att radiohjälpen får in pengar...

Men blir det inte så att folk röstar på artisten, mer än på låten???

Jag minns när jag satt vid radion och spelade in de svenska bidragen på kasettband och sen kunde lyssna på dem om och om igen för att lära in texten.

Många tycker att detta är bättre och att melodifestivalen är stor folkfest. Och Ja, så kan det vara... Jag slutar inte att titta så jag har nog inte blivit sååå gammal än.

Kanske har det med åren blivit mer på skoj och mindre på allvar...
Vissa bidrag kan kännas som rena skämtet och det kan ju vara kul.

Föreläsning kan ha en ganska negativ klang i mina öron. De har för mig tidigare handlat om att lyssna noga och komma ihåg allt som sägs. Och inte allt för sällan har det varit en äldre professor med ett entonigt malande.

Så var det inte i går...
Bosse föreläste för oss i går om människor och bilar och tiden sprang iväg.
Tänk så många människor som inspirerar och engagerar oss under vår livstid. Själv kan jag kanske inte hitta så många bilar som inspirerat och engagerat mig, men alla bilar jag har haft har ett eget minne. Jag kanske skulle kunna återkomma till det en annan gång.

Många skratt blev det under kvällen.




Tack Kenneth och Hélene för en trevlig kväll!

går så fort.

Det är nu två år sedan vi stod i Lunds domkyrka tillsammans. Fem kvinnor och en man.






I dag är vi fyra kvinnor och en man kvar.

Med sorg och saknad går jag till din begravning i dag.
Du var en fantastisk människa som såg möjligheterna i allt som kom för dig.
Vi har haft så många goa samtal, gråtit tillsammans, skrattat tillsammans och mognat tillsammans.
Bodhi, du kommer alltid att finnas i mitt minne.

Och tills vi ses igen må Gud hålla, hålla dig i sin hand.

Lite av innehållet 2012...




Filip tar studenten!




Johanna konfirmerar sig!



Jag fyller 40...


Trädgårdsprojektet ska få en fortsättning...

Nya äventyr med vänner står på agendan.

 

"Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål. Tappa inte bort denna riktning. Låt inte sorgen glömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste ära som glädje kan få! // Harry Martinsson

I dag har jag lärt mig att man kan vara positiv och så kan man vara positiv...

Vi människor är alla skapade fria och med en fri vilja att välja hur vi vill.

på människor som inte kan ta råd som just råd, utan alltid vänder det till något negativt och kritiskt.

Det händer saker...

trädgården börjar ta form... vilken form? Ja kanske det går i riktning mot ritningen som gjordes för ca 3 år sedan.

Visst det tar tid, men varje liten del som blir klar gör mig lycklig och jag önskar nästan att jag hade haft tid och ork att vara hemma och fixa i trädgården.

Men jobbet kallar och tröttheten tycks inte vilja överge mig.

Nu riktas all min uppmärksamhet till sonens konfirmation och det är kul.

Nu duscha sen köra till jobbet.

(kanske kan lyckas att få in lite foto på min uppgrävda trädgård någon dag)

Det regnar ute, alla sover och jag sitter inskunken i predikotankar.

Jag älskar regnet, luften blir frisk och markens växter får kraft.

Jag vill ha ordning och reda, men det är så svårt att få till det.

Bytte gardiner på kontoret i går.

Tycker att köket blev bra med ett mindre bord.

Men var ska man börja rensa och vad ska man slänga?

som bara gått utan att man hann märka något.

• Plockat undan lite.
• Slappat lite.
• Diskat lite.
• Bäddat rent.
• Myst med Johanna framför en film.
• Slappat lite till.

I morgon bär det av till den stora staden Hässleholm för att ev. inhandla kläder till Fredik.

Johanna ska besöka Höör och Filip Ljungen.

I morgon är det måndag, vilket innebär plugga!