Flykten

Ibland känner jag för att fly från verkligheten.
 
Är jag ensam om det?
 
Ibland vill jag bara bort från alla måsten, alla krav och vardagen.
Det kan liknas med att resa bort... flykten från den vardagliga pressen.
Hitta ett äventyr, en spänning i tillvaron.
Sen vet jag att jag både måste och vill tillbaka till den trygga vardagen.
Men ibland kan flykten få vara en timme eller två, ibland en vecka.
 
Betyder detta att jag är trött på min tillvaro?
Nej, jag tror inte det, bara att den innehåller för lite spänning under vissa perioder.
 
Jag kan på sätt och vis förstå de människor som på fredagen och lördagen ger sig en redig fylla, flyr från verkligheten och bekymmer.
Samtidigt är jag inte typen som dricker sprit, och därför ser jag inte det som en flyktväg. 
 
Kan man leva i två världar? En i och en utanför verkligheten?
 

Simma

När man simmar gäller det att hålla sig över vattenytan.
Man tar arntag och bentag, tekniken är väl uträknad för att man ska kunna ta sig framåt och ovanför.
 
Att leva livet är på samma sätt ett sätt att hitta tekniken för att kunna ta sig framåt och ovanför. I annat fall drunknar man.
 

Från den stunden vi kom hit till Jorden
Vi möttes av sol ovanför
Finns mycket mer än det du och jag ser
Mycket mer än vi känner och hör
En kärlek som är oändlig
Men så lite som vi kan förstå
Och den sol som gick ner
Någon annanstans ger
ett gryningsljus att förlita sig på

I en värld full av liv
Allt förenas här
Som en cirkel sluts
Av kärlekskraft
Alla har en plats
Allting har en mening
Det är vår värld
En värld full av liv


Trött!

Trött, trött, trött!
 
Jag är så himla trött på allt.
Trött på att tömma diskbänk, trött på att jobba, trött på att inget blir färdigt, trött på att alltid vara den som ska ta tag i saker...
 
Det är länge sedan jag var så här trött och jag får dåligt samvete för min trötthet och att allt känns tråkigt.
 
Hur gör man för att vända? Hur gör man för att hjärtat ska sluta kännas som en bomb som vilken sekund som helst exploderar?
 
Hur gör man???
 
Jag vill ju bara vara glad igen.
 
 

Mellodifestival

Melledifestivalen är ingenting för mig längre. Jag blir mer och mer övertygad om det för varje år som går. Det fanns en tid då den var vårens höjdpunkt och rent av en familjehögtid. Fast då var den en gång...
 
Nu är det en utdragen process som mest gör mig dyster.
 
 

Det dåliga samvetet

Jag har alltid och ständigt dåligt samvete för att jag inte räcker till.
 
Så många jag skulle ringa, så många jag skulle träffa och tiden eller orken räcker inte till. Jag tänker mycket på dessa människor och jag vet att det inte räcker, för hur ska de kunna veta att jag tänker på dem när jag aldrig hör av mig.
 
Jag är väldigt trött ständigt och jag vet inte varför. Jag går upp tidigt på morgonen till och med när jag är ledig. Jag går och lägger mig tidigt på kvällen och missar umgänget med in familj. Varför, varför denna trötthet...
 
Visst har jag tänkt en del på mig mig själv sista tiden, jag har försökt att koppla bort jobbet på mina lediga dagar, jag simmar tre dagar i veckan, försöker att gå 3km två dagar i veckan ibland tillsammans med något av barnen.
 
Jag skriver matsedel och listor, storhandlar och organiserar, men vad hjälper det. Det är svårt att hitta en stund då alla är samlade.
 
Nu ser jag fram emot att få umgås med mina barn en hel vecka. Kanske kan jag släppa mitt dåliga samvete och bara vara för en stund. Tills verkligheten kommer ifatt mig.

Jobbhelg

En intesiv helg har nu gått halva vägen.
 
14 dagar till avresa mot varmare luft. Längtar.
Men får nästan dåligt samvete för att jag längtar. Det återstår ju 2 veckors jobb innan det är dags att ge sig av.
 
Huvudet har fastnat i ett evigt snurrande. Räknar pengar och kilon, dagar och komptimmar.
Storhandlar och fyller frysen och skafferiet med mat. Skriver listor både hemma och på jobbet, de blir långa och ohanterliga. Simma, jag måste simma, det har nästan blivit som en dråg. Hur får jag in mer simning i min kalender? 
 
Lägger mig tidigt på kvällarna och vaknar tidigt på morgonen. Ljuset, jag längtar efter ljuset och värmen och hoppas på att jag ska få tillbaka orken att leva när jag kommer hem efter jobbet. För det finns så mycket som jag vill göra, så mycket som måste göras.
 
Vill ut till mitt trädgårdsland.
 

Tidig morgon

Kan inte själv förstå varför jag går upp så tidigt på morgonen, även de dagar då jag är ledig,
 
Det är ganska skönt att dricka sitt kaffe och låta huvudet planera iför framtiden. Det är tyst och lugn runt mig och det enda som hörs är susandet från min dator.
 
Jag får inte så mycket gjort dessa timmar så varför sover jag då inte bort dem i stället. Antagligen för att jag inte kan. När jag väl vaknat, längtar jag efter en kopp kaffe och lugnet.
 
Jag brukar under morgontimmarna skriva listor. Projekt som ska göras, matlistor, att göra listor osv...
Listan är min bästa vän. På jobbet har jag att göra lista över varje vecka, hemma har jag långsiktiga listor och kortsiktiga listor och efter hand stryker jag, skriver till eller skriver om.
 
I dag är det nog dags att skriva matlista för de närmaste tre veckorna. Efter att ha storhandlat i fredags och en halv gris är nerpackad i frysen så borde det inte vara några problem. Men fantasin och variationen blir inte alltid så bra.
 
Återkommer kanske med resultatet senare.

26 dagar

Nedräkningen har börjat och det återstår 26 dagar innan jag och mina älskade barn ger oss av till sol och slapp.
 
Jag känner att min kropp behöver det. Tröttheten ökar, pågrund av sömnproblem som jag inte riktigt kan förstå.
 
Trött... ja, jag har varit trött länge, men jag har i alla fall kunnat sov.
 
Nu är det inbokat, 2-3 dagar i veckan ska jag simma. Får se vad det leder till.

Prästvigning

I går var det den 10 januari och enligt datum 4 år sedan jag prästvigdes.
 
I morgon är det den söndagen på kyrkoåret då jag tillsammans med med mina vänner gick upp till Domkyrkans kor för att ge våra löften.
 
Jag minns känslan i magen, nervositeten och glädjen.
 
4 år, det har hänt mycket...
Jag har fått uppleva mycket glädje, men också mycket sorg. Jag har fått erfara hur en kvinlig präst kan bemötas på ett postivt och negativt sätt.
 
Varje gång jag får en ny erfarenhet, växer jag som människa och som präst och jag suger in varje erfarenhet med eftertänksamhet. 
 
"Jag äger inte sanningen, jag söker den"  (K-G Hammar)
                                                           
 
Och jag söker den tillsammans med dem jag möter.
 

Begravning - död - minnen

I går susade jag till jobbet för att träffa ännu en klass sexor. Vi pratde om vad som händer när någon dör. De fick mycket praktis information om kistor, gravplatser och granstenar. Efter de fick de rita vad de tror händer efter döden. Det är ett känsligt ämne och många frågor och många känslor dyker upp. Vi fick en fin stud tillsammans. 
 
Efter det var det dags att åka till Börjes begravning i Smedstorp. Det var en mycket fin begravning. Pensionärskören spelade dragspel och sjöng "Man ska leva för varandra". Det var mycket folk i kyrkan och på minnestunden. Börje var en fin man som fått kämpa mycket i sitt liv och som nått många av sina mål.
 
Efter minnestunden körde jag och Fredrik förbi pappas grav och satte ett hjärta med en ros och ett ljus. Där var fint. Kullen är borta och man har sått nytt gräs som kommer att komma upp fint till våren. Många minnen fyller tankarna, många minnen finns i hjärtat.
I minnet kommer pappa alltid att finnas hos mig.
 

Måndag och ny vecka

Det är mörkt ute när klockan ringer. Det är dags att stiga upp.
Räknar hur långt tid allt kommer att ta och ger mig en slut tid för avfärd mot jobbet.
Jag ser fram emot dagen och njuter av att i dag ska jag få träffa många barn.
 
Funderar på om jag kommer att hinna fixa det sista på kontoret...
I morgon är det en annan dag och jag kommer inte alls att vara på kontoret.
Men det är klart, det kommer att bli klart någon gång och antagligen inte i dag.
 
Allt har sin tid!
 
För det är måndag och baddag.
 
Det är mörkt när jag kör till jobbet, kanske är det fortfarande ljust när jag kommer hem, kanske...
 
 

Kloka ord

En man sa en gång till mig: Therese, kom ihåg att du aldrig kommer att kunna vara alla människor tillags.
 

Kloka ord som alltid sitter i mitt huvud, men som inte alltid är lätta att ha med sig när man ska fatta beslut. För vem eller vilka kommer nu att tycka att jag gör fel om jag gör si eller så. 
 
 
Till sist är det jag som väljer min väg.
 
 

Igen

Jag har mött det igen...
 
Människor som inte kan ha fel, människor med så gott självförtrende att de inte kan se sina egna fel och brister.
Människor som på så sätt får svårt för att respektera andra människors åsikter och alltid måste ha sista ordet.
 
Jag har mött det igen...
 
Människor som inte vill lyssna, människor som sätter sig i försvarsställning när en kretik kommer upp.
 
Vad handlar det om, var finns ödmjukheten inför sig själv och andra människor i detta?
Borde inte själförtrende och självkänsla gå hand i hand?
 
Att ekänna sina fel och brister är svårt. Jag har svårt för det och jag kan vara envis.
Jag är ju bara människa!
Ibland måste man krypa till korset och erkänna att något blev fel. (ett gammalt orspråk)
Erkänna för sig själv och för andra.
 
Förlåtelse, respekt och ödmjukhet.

Kroppen

Kroppen är en märklig skapelse. Oftast har jag inga problem med min kropp, men för tillfälligt är den inte så som jag önskar.
 
Händer tappar styrkan och kroppen är allmänt trött. Flera helger i rad har jag inte orkat uppnå någon fysisk aktivitet alls. Städning och tvätt har bara fått vänta.
 
I går lyckades jag övertala kroppen att köket behövde en genomgång och det tog nästan hela dagen. Dels för att händerna inte riktigt ville gräppa trasen och dels för att det var väldigt skitigt.
 
I dag är tanken att ta ett nytt rum under besittning.

Kanske tar jag en runda ut också. För vilken underbar höst vi har. Alla fantastiska färger och solen som skiner.
Jag tycker mycket om hösten och har alltid gjort.

Efterdyningar

En tung vecka går mot sitt slut och nu är det bara efterdyningar kvar.
 
I dag en ledig dag då huvudet kommer att försöka smälta alla intryck, känslor och spänningar som ingått i veckan.
 
I kväll får jag ett efterlängtat besök och det ska bli så roligt.
 
I morgon styr vi bilen mot Gekås - Ullared för att se om vi kan fynda. Jag brukar inte känna någon längtan efter en sådan utflykt, men med tanke på att jag kanske i år kan hitta kläder som passar mig och jag har stort behov av kläder som passar mig så känner jag viss glädje över att få åka. Glad är jag också över att Magnus, Fredrik och Johanna ska följa med.
 
På söndag blir det jobb och vi ska välkomna en ny kull konfirmander. Härligt!

Ledig dag

I dag är jag ledig.
Gick upp 06.45. (kan liksom inte sova på morgonen)
Plockade ur diskmaskinen, plockade i diskmaskinen, startade den.
Såg till att alla matlådor hoppade in i sitt skåp.
Plockade ur torktumlaren, plockade ur tvättmaskinen, plockade i torktumlaren, plockade i tvättmaskinen, startade dessa.
Satt en stund vid datorn.
 
Återstår att.
Plocka undan, vika tvätt, fortsätta att byta i maskinerna, dammsuga, laga mat och förhoppningsvis simma i 30min.
 
Säkert många som känner igen sig. Lediga dagar går till att återställa huset i ett drägligt skick så att man på kvällarna efter jobbet kan komma hem för att återställa kaoset.
 
Och så går det runt, runt, runt.
 
Framför mig ligger en vecka med tungt jobb, inte mycket jobb, utan tungt jobb.
 
 

Filosofi

Jag vet att det inte går att förstå människors sorger och bekymmer helt ut.
Det går inte heller att tala om för människor hur de ska se på saker eller vad de ska göra.
Man kan inte mäta sorg...
Och i sorgen kan det finnas så mycket. Det är inte heller viktigt att mäta sorg, för var och en bär på sorg som är jobbigt för den personen.
 
Samtidigt så kan det vara väldigt viktigt att få tala om hur man känner och kanske lika viktigt att få bekräftelse på att någon lyssnat. Men det är inte viktigt att tala om för någon att deras känslor är fel, för de är kanske helt rätt just nu.
 
Vissa möten kan riva upp sår. Vissa möten kan få människor att må dåligt bara av blotta tanken inför mötet. Djupa sår kanske aldrig läker, vissa sår kanske läker, men lämnar kvar ärr, minnen för livet.
 
Min sorg, mina minnen och mina bekymmer är inte värre än andras, men de är mina och det är jag som bär på dem.
 
Din sorg, dina minnen och dina bekymmer är inte värre än andras, men de är dina och det är du som bär på dem.
 
Och det är inte så lätt att tömma papperskorgen.

Dieter

I april påbörjade jag en diet med namnet Dukan. Jag har alltid tyckt att dieter är inget att hålla på med och har därför aldrig provat någon. Väldigt länge har jag sagt att jag skulle vilja gå ner två storlekar, men inte riktigt vetat vad eller hur det skulle gå till.
 
Efter att en kollega gått ner en massa kilo med just Dukan gjorde jag slag i sak och testade. Det var egentligen inte så svårt, förutom att jag hade brist på fantasi när det gällde mat.
 
11 kg lättare
15 cm smalare
 
Jag var stolt över mig själv och kände mig som en ny människa. Kunde ta på mig kläder som jag aldrig skulle valt tidigare osv...
 
Kanske gick det mig på huvudet.
 
Efter en kurs i Malmö gick jag upp två kilo, så i dag blir det lite av en omstart på dieten. I fyra veckor går jag åter in i det som kallas fas 2. Och hoppas på att gå ner de 2 kilona och kanske ytterligare 2 kilo.

Aj!

Att åka karuseller är roligt, skrämmande, kittlande och farligt.
 
I tisdags åkte jag karuseller, det var länge sedan sist och det tog ett par karuseller innan jag fick in flytet.
 
Någon av dessa karuseller fick min rygg att må dåligt och i två dagar har jag nu haft en otrolig smärta i ryggraden.
 
Men kul var det!
 
 

Semester

Semestern knackar på dörren och snart inleds fyra veckors ledighet.
 
I huvudet har jag massor av saker jag vill göra och jag vet att inte allt kommer att bli gjort. Men jag bär på mina drömmar och utan dem hade inget blivit gjort.
 
Trädgårdslandet är en härlig oas i mitt liv just nu, en plats där jag finner ro. Och det är där mina lediga dagar troligtvis kommer att landa.
 
Så vill jag lite till... göra saker... åka iväg, se mig omkring, men kanske är det inte den tiden den här sommaren.
Allt har sin tid...
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0