Tessas krypin

När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt,

och julepsalmen klingar, i helig tid advent.

 

 

Första advent, väntan på ankomst.

 

Som jag minns det var förra julen ganska lugn. Jag gjorde saker som var kul och resten fick vara.

I år funderar jag på vad det är jag tycker är kul och på vad som ska göras.

 

I år nalkas mycke jobb före jul, men betydligt mindre jobb efter jul. Så vem vet... julstöket kanske kommer en aning sent till vårt hus i år.

Ibland känner jag för att fly från verkligheten.

 

Är jag ensam om det?

 

Ibland vill jag bara bort från alla måsten, alla krav och vardagen.

Det kan liknas med att resa bort... flykten från den vardagliga pressen.

Hitta ett äventyr, en spänning i tillvaron.

Sen vet jag att jag både måste och vill tillbaka till den trygga vardagen.

Men ibland kan flykten få vara en timme eller två, ibland en vecka.

 

Betyder detta att jag är trött på min tillvaro?

Nej, jag tror inte det, bara att den innehåller för lite spänning under vissa perioder.

 

Jag kan på sätt och vis förstå de människor som på fredagen och lördagen ger sig en redig fylla, flyr från verkligheten och bekymmer.

Samtidigt är jag inte typen som dricker sprit, och därför ser jag inte det som en flyktväg. 

 

Kan man leva i två världar? En i och en utanför verkligheten?

 

När man simmar gäller det att hålla sig över vattenytan.

Man tar arntag och bentag, tekniken är väl uträknad för att man ska kunna ta sig framåt och ovanför.

 

Att leva livet är på samma sätt ett sätt att hitta tekniken för att kunna ta sig framåt och ovanför. I annat fall drunknar man.

 

Från den stunden vi kom hit till Jorden
Vi möttes av sol ovanför
Finns mycket mer än det du och jag ser
Mycket mer än vi känner och hör
En kärlek som är oändlig
Men så lite som vi kan förstå
Och den sol som gick ner
Någon annanstans ger
ett gryningsljus att förlita sig på

I en värld full av liv
Allt förenas här
Som en cirkel sluts
Av kärlekskraft
Alla har en plats
Allting har en mening
Det är vår värld
En värld full av liv

Döden betyder ingenting.
 Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
 Jag är Jag, Du är Du.
 Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
 Kalla mig vid mitt vanliga namn.
 Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
 Ändra inte Ditt tonfall,
 Håll sorgen borta från Din röst.
 
 Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
 Skratta som vi alltid har gjort.
 Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
 Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
 Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
 Utan spår av skuggor.
 
 Låt livet gå vidare med samma innebörd som
 tidigare.
 Det går vidare därför att det måste gå vidare.
 Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
 gemenskap.
 
 Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
 inte längre kan se mig.
 
 Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
 Allt är väl.

Trött, trött, trött!

 

Jag är så himla trött på allt.

Trött på att tömma diskbänk, trött på att jobba, trött på att inget blir färdigt, trött på att alltid vara den som ska ta tag i saker...

 

Det är länge sedan jag var så här trött och jag får dåligt samvete för min trötthet och att allt känns tråkigt.

 

Hur gör man för att vända? Hur gör man för att hjärtat ska sluta kännas som en bomb som vilken sekund som helst exploderar?

 

Hur gör man???

 

Jag vill ju bara vara glad igen.