Tessas krypin

Årets första konfirmation står för dörren. Alltid lika spännande och nervöst.

 

Underbara ungdomar som ska dansa och sjunga i kyrkan.

 

Sen står det en vigsel på agendan också en härlig gudstjänst, mycket glädje och kärlek fyller då kyrkan.

 

Efter dagen väntar en lite längre ledighet och då ska vårbruket igång.

Det är vår i luften och jag längtar ut till trädgården.

 

Jag vill kratta färdigt, sätta upp pallkragar och plantera. Även om trädgården är i en enda röra så ser den bättre ut så fort löven är borta.

 

Och snart, snart ska vi få en trappa på framsidan... längtar.

 

En trädgårdtraktor hade underlättat arbetet mycket, men de kostar pengar och kräver transport. Jag är dålig på att fixa transport. För det samma gäller pallkragar.

 

Jag vill plantera träd, fruktträd och bärbuskar. För det är så härligt när man kan gå ut och plocka färsk frukt och färska bär.

 

Sen vill jag sätta mig i solen med en kopp kaffe och njuta.

 

Jag vill, men tiden och orken räcker inte till.

Tiden har och går fort.

 

I söndags var det 20 år sedan Filip föddes och på fredag är det 18 år sedan Fredrik föddes.

 

Jag kan inte säga att jag minns det som i går för jag har minnesluckor av delar av mitt liv. Hur jag än gör så minns jag inte...

 

Fast visst minns jag delar av de dagar då barnen föddes. Och det var fantastiska dagar.

 

Så underbart att ha fått följa dessa underbara människor i så många år och jag ser fram emot framtiden med dem.

 

Älskar mina barn!

Ord räcker inte alltid till för att berätta vad man känner.

 

Ord tar slut, ord försvinner och kommer tillbaka och försvinner.

 

Tankarna bildas av ord inne i huvudet, ibland kan man säga orden till någon, ibland måste man säga dem högt till sig själv för att förstå dem.

 

Ord uttrycker känslor, ord kan skramla i tomma tunnor.

 

Det finns ord med mening, ord med utan innehåll. Ord betyder olika saker när de kommer i olika följder.

 

Ord med dubbla budskap, ord som snurrar i cirklar.

 

Ord kan bli rätt, ord kan bli fel.

 

Ord i ett sms, ord i en telefon, ord sagda rakt in i ögonen...

 

Ord, ord, ord

 

Ord som aldrig blev sagda.

I dag skulle pappa fylla år.

 

Jag vill lyfta luren och ringa,

jag vill köra ner till det blå huset och gratta,

jag vill krama,

jag vill...

 

Saknaden finns och tårarna trillar på min kind, för jag kan inte ringa, jag kan inte köra ner, jag kan inte krama honom och säga att allt blir bra.

 

Allt är bra, men du är inte här, pappa. Du får inte uppleva allt det som nu är bra i mitt liv.

 

Saknar dig!