Tessas krypin

Sökandet efter bekymmerslöshet

 

Allt har sin tid,

Av någon anledning så kan jag inte sova på morgonen fast jag är ledig.

 

I natt var jag taxi och hämtade en av sönerna vid halv tre tiden, ändå är jag uppe med tuppen i dag.

 

Varför?

 

Jag inbillar mig att min kropp har en automatik i sig och tycker att nu är det dags att gå upp och jobba. Och i helgen har det varit svårt att släppa alla jobbtankar. De liksom finns där fast jag vill släppa.

 

Framför mig ligger en arbetsvecka på 7 dagar, inget ovanlig. Det blir en intensiv vecka med många möten och det är härligt. Men jag vet också att det är en vecka då hjärnan kommer att jobba dygnet runt.

 

Så det känns bra att ha en längre semester att se fram emot.

Kallt, kallare, kallast...

 

Man ska väl inte klaga på årstiderna, men kyla är inget för mig. Jag har en viss längtan efter sol och värme och kaffe i trädgården.

 

Kanske ska lusten till att fixa ute infalla sig även sen när det blir vår och varmt, för just nu vill jag komma ut och fixa, plantera och räfsa. 

 

Snart, snart är det vår.

 

Är januari en månad full av irritation?

 

 

 

 

När svåra beslut ska fattas är det bra om man gör det gemensamt med alla berörda.

 

Att väga fördela och nackdelar gemensamt med alla inblandade är nödvändigt.

 

Egoism är inte att rekommendera i dessa sammanhang. Då kan det lätt bli fel och någon kan bli sårad.

 

När man bor många i samma hus är det viktigt att ta hänsyn till varandras åsikter och känslor oavsett vad beslutet handlar om.

 

Att fundera i sin ensamhet kan vara bra, men sen måste det få komma ut och reflekteras med de som är berörda. Man kan inte gå och tro att man vet vad folk tänker och tro att man vet hur de vill att beslutet ska fattas. 

Snart...

 

Somliga människor måste alltid ha rätt. Om de sen inser att de hade fel är det omöjligt att ta tillbaka det man sagt och det blir otroligt viktigt att få sista ordet.

 

Dessa människor vill också alltid se till att ge de andra människorna skulden för det som de blivit utsatta för. Empati och medkänsla saknas helt. Likt en "bror duktig" talar de gärna om för andra hur saker och  ting ska utföras och hur man ska bete sig i olika situationer, vad som är rätt och fel att säga, osv...

 

Helt klart har dessa människor problem, men ingen vågar säga det till dem. För vem ger sig på någon som alltid har rätt, vem vill ens argumentera med någon som tror sig ha all kunskap om alla och allt. För vem vill bli nertryckt i skorna och få skulden för något som bara hände? Därför blir dessa duktiga människor ofta ensamma och utan riktiga vänner.

 

Att umgås med den här typen av människor tär oftast på en och längre stunder i samma rum som de kan ge skadliga men för livet.

 

Nu finns dessa människor överallt och innan man känner dem kan man lätt tro att de är bra och duktiga på allt. Man kan lätt tro att de har rätt, för de är också ganska bra på att argumentera för sin sak.

De finns på nätet, i telefonen, i politiken, i affären, i det verkliga livet. Och kanske har de ingen aning om hur mycket de skadar andra med sitt beteende. Kanske är de fullt medvetna om vad de sysslar med...

Som tur var så kollade jag passet i går och så klart hade det gått ut...

 

Så jag och Filip fick ta oss till polisen och fixa nya pass. Om 5-7 dagar har vi åter giltiga pass och det käns bra. 

 

Förra veckan fixade jag nya kort så det ska inte vara några problem med pengar heller.

 

Nu återstår att fixa baddräkt, kanske blir det svåraste uppgiften.

 

En månad kvar!

 

Vi människor strävar alltid efter det bästa... Är det inte så?

 

Jag strävar ständigt efter att finna de saker som gör mitt liv lättare, när jag ska göra om i huset är strävan att få ett mer praktiskt och mer lättskött hem.

 

Blir det så? Blir livet lättare för att jag skapar ett praktiskt, lättskött hem? Blir livet lättare för att jag köper en viss pryl eller maskin som ska underlätta mitt eget arbete? Ja, till stor del blir det så. Ändå fortsätter strävan efter nästa praktiska, hjälpsamma pryl.

 

Strävan efter att få mer tid över till annat, vad nu annat är...?

 

Jag tycker det är kul att laga mat och baka, när jag har tid, när jag tar mig tid. I Julas gick min hushållsassistent i sönder och därför är min strävan och längtan efter denna just nu stor.

 

Jag måste nog inse att jag börjar bli gammal.

 

Jag och spelregler går inte riktigt ihop. Jag hatar när folk blandar engelska och svenska, eller rättare sagt jag hatar när någon säger ett engelskt ord i spelet för då fattar inte jag.

 

Det jobbigaste för mig under hela min studietid var det engelska språket. Jag har förstått att för yngre personer är det så självklart att blanda engelska ord med svenskan. Jag kan inte, jag förstår inte för jag minns inte ordets betydelse mer än ca 2 sekunder.

 

Gammal och glömsk! Ja, så är det och det är kanske inte så lätt att förstå.

Helgen är intensiv, långt över det våra helger brukar inehålla.

 

Dagen i dag är en speldag tillsammans med Helena och Tobias. Det brukar bli trevligt och roligt att få träffas och spela konstiga spel som ingen kan reglerna på.

 

I morgon ska Anita firas och det blir därför en tur till Höör. Härligt!

 

I går kom farbror Sonne och gästade oss, alltid lika trevligt.

 

Vilken tur att jag är ledig i helgen så jag kan få var med om allt detta utan att känna stress.

 

Det märkliga är att vissa helger händer det ingenting och jag kan bli rastlös över det och vissa helger händer allt och jag kan känna stress över det.

 

Men jag ser fram emot en trevlig helg.

I går satt jag 7 timmar på sjukhuset utan att få något besked om mamma alls.

Hon hade då tillbringar två dagar på akuten och natten mellan sov jag hos henne.

 

På sjukhuset står liksom tiden still. Skötekor kommer och går, läkarna lyser med sin frånvaro och väntan, väntan och åter väntan ligger på schemat. 

 

Mammas tillstånd förbättrades under kvällen och det sista jag såg henne göra var att äta, något som hon inte gjort på två dygn. I det tillståndet hon var är det lätt att bli som ett barn igen. Treåringens trots och femåringens oro fyller själen. Nära till gråt samtidigt som man inte vill vara till besvär eller ligga någon till last.

 

Sjukhus gör mig rastlös och deprimerad.

 

I går var det vår i luften och det blev lite utearbete. Skönt med lite fysisk aktivitet och frisk luft.

 

Snön kom innan vi ens hunnit tänka tanken att plocka undan skräpet efter sista renoveringen, men nu är det borta och det känns skönt.

 

Gick en runda i trädgården för en stund sedan och känner hur vårkänslorna sätter fart inom en. Nu vill jag kratta rensa och plantera. Fast det är kanske läge att vänta lite med det.

 

Att gå i trädgården med en kratta och lyssna på fåglarna blir en meditation för mig, ett sätt att släppa alla måsten, jobbet och vardagen. Borde nog ge mig mer av den tiden framöver.

 

Men även trädgårdsarbete kan bli stressande när det känns som måsten.

 

Det har hittills varit en bra helg. Tvättkorgarna är tomma och de rena kläderna undan plockade. Huset är i relativt god ordning och i går åt vi alla fem tillsammans en god måltid som Magnus hade lagat. I dag ska det läsas ur en måstebok och sorteras strumpor.

Nu är allt betalt!

 

Vecka 8 reser jag och barnen till Fuerteventura, för att slappa, bada och äta gott.

 

Jag längtar... tror och hoppas på att den resan ska kunna ge mig lite energi tillbaka.

 

Höstens arbete har varit roligt, men samtidigt krävt mycket energi. Så det är dags att ladda batterierna.

 

 

Nu har jag ägnat några timmar till att fundera över nästa projekt som kommer att kosta mer än jag först tänkt. Resultatet blir nog att strunta i det prjektet ett tag och se vilka möjligheter som ges i framtiden. Jag vill ju så mycket.

 

I dag som så många andra dagar är det svårt att komma till skott. Jag blir liksom inte färdig till att göra det som ska göras. Inget ovanligt i vår familj. Jag kan inte ens komma till skott att sovaut en morgon eller två. Nej, uppe med tuppen och trött som bara den när kvällen kommer. Jag har tydligen vänt dygnet till ett arbetsdygn och kan inte komma från det på så kort ledighet.

 

Fast en sak blev jag tillslut färdig med och det var att beställa en resa åt mig och barnen. Så, ja, jippi, vi åker till solen vecka 8 och det ska bli underbart. Som jag längtar.