Tessas krypin

Jag har alltid och ständigt dåligt samvete för att jag inte räcker till.

 

Så många jag skulle ringa, så många jag skulle träffa och tiden eller orken räcker inte till. Jag tänker mycket på dessa människor och jag vet att det inte räcker, för hur ska de kunna veta att jag tänker på dem när jag aldrig hör av mig.

 

Jag är väldigt trött ständigt och jag vet inte varför. Jag går upp tidigt på morgonen till och med när jag är ledig. Jag går och lägger mig tidigt på kvällen och missar umgänget med in familj. Varför, varför denna trötthet...

 

Visst har jag tänkt en del på mig mig själv sista tiden, jag har försökt att koppla bort jobbet på mina lediga dagar, jag simmar tre dagar i veckan, försöker att gå 3km två dagar i veckan ibland tillsammans med något av barnen.

 

Jag skriver matsedel och listor, storhandlar och organiserar, men vad hjälper det. Det är svårt att hitta en stund då alla är samlade.

 

Nu ser jag fram emot att få umgås med mina barn en hel vecka. Kanske kan jag släppa mitt dåliga samvete och bara vara för en stund. Tills verkligheten kommer ifatt mig.

En intesiv helg har nu gått halva vägen.

 

14 dagar till avresa mot varmare luft. Längtar.

Men får nästan dåligt samvete för att jag längtar. Det återstår ju 2 veckors jobb innan det är dags att ge sig av.

 

Huvudet har fastnat i ett evigt snurrande. Räknar pengar och kilon, dagar och komptimmar.

Storhandlar och fyller frysen och skafferiet med mat. Skriver listor både hemma och på jobbet, de blir långa och ohanterliga. Simma, jag måste simma, det har nästan blivit som en dråg. Hur får jag in mer simning i min kalender? 

 

Lägger mig tidigt på kvällarna och vaknar tidigt på morgonen. Ljuset, jag längtar efter ljuset och värmen och hoppas på att jag ska få tillbaka orken att leva när jag kommer hem efter jobbet. För det finns så mycket som jag vill göra, så mycket som måste göras.

 

Vill ut till mitt trädgårdsland.