Tessas krypin

Kroppen är en märklig skapelse. Oftast har jag inga problem med min kropp, men för tillfälligt är den inte så som jag önskar.

 

Händer tappar styrkan och kroppen är allmänt trött. Flera helger i rad har jag inte orkat uppnå någon fysisk aktivitet alls. Städning och tvätt har bara fått vänta.

 

I går lyckades jag övertala kroppen att köket behövde en genomgång och det tog nästan hela dagen. Dels för att händerna inte riktigt ville gräppa trasen och dels för att det var väldigt skitigt.

 

I dag är tanken att ta ett nytt rum under besittning.

Kanske tar jag en runda ut också. För vilken underbar höst vi har. Alla fantastiska färger och solen som skiner.

Jag tycker mycket om hösten och har alltid gjort.

En tung vecka går mot sitt slut och nu är det bara efterdyningar kvar.

 

I dag en ledig dag då huvudet kommer att försöka smälta alla intryck, känslor och spänningar som ingått i veckan.

 

I kväll får jag ett efterlängtat besök och det ska bli så roligt.

 

I morgon styr vi bilen mot Gekås - Ullared för att se om vi kan fynda. Jag brukar inte känna någon längtan efter en sådan utflykt, men med tanke på att jag kanske i år kan hitta kläder som passar mig och jag har stort behov av kläder som passar mig så känner jag viss glädje över att få åka. Glad är jag också över att Magnus, Fredrik och Johanna ska följa med.

 

På söndag blir det jobb och vi ska välkomna en ny kull konfirmander. Härligt!

I dag är jag ledig.

Gick upp 06.45. (kan liksom inte sova på morgonen)

Plockade ur diskmaskinen, plockade i diskmaskinen, startade den.

Såg till att alla matlådor hoppade in i sitt skåp.

Plockade ur torktumlaren, plockade ur tvättmaskinen, plockade i torktumlaren, plockade i tvättmaskinen, startade dessa.

Satt en stund vid datorn.

 

Återstår att.

Plocka undan, vika tvätt, fortsätta att byta i maskinerna, dammsuga, laga mat och förhoppningsvis simma i 30min.

 

Säkert många som känner igen sig. Lediga dagar går till att återställa huset i ett drägligt skick så att man på kvällarna efter jobbet kan komma hem för att återställa kaoset.

 

Och så går det runt, runt, runt.

 

Framför mig ligger en vecka med tungt jobb, inte mycket jobb, utan tungt jobb.

 

 

Jag vet att det inte går att förstå människors sorger och bekymmer helt ut.

Det går inte heller att tala om för människor hur de ska se på saker eller vad de ska göra.

Man kan inte mäta sorg...

Och i sorgen kan det finnas så mycket. Det är inte heller viktigt att mäta sorg, för var och en bär på sorg som är jobbigt för den personen.

 

Samtidigt så kan det vara väldigt viktigt att få tala om hur man känner och kanske lika viktigt att få bekräftelse på att någon lyssnat. Men det är inte viktigt att tala om för någon att deras känslor är fel, för de är kanske helt rätt just nu.

 

Vissa möten kan riva upp sår. Vissa möten kan få människor att må dåligt bara av blotta tanken inför mötet. Djupa sår kanske aldrig läker, vissa sår kanske läker, men lämnar kvar ärr, minnen för livet.

 

Min sorg, mina minnen och mina bekymmer är inte värre än andras, men de är mina och det är jag som bär på dem.

 

Din sorg, dina minnen och dina bekymmer är inte värre än andras, men de är dina och det är du som bär på dem.

 

Och det är inte så lätt att tömma papperskorgen.

Har varit väldigt slö i helgen. Inte gjort många knop.

 

I lördags kväll samlades vi, hela familjen och åt tillsammans. Jag älskar det... när vi kan sitta alla och prata och ha mysigt.

 

Om tre dagar åker Filip till Tanzania och är borta i tre månader. Jag har inte varit särskilt orolig än så länge. Fast jag kommer att sakna honom väldigt mycket.

 

Oron kommer säkert, när jag inte kan sms:a eller prata med honom regelbundet. Jag är glad för hans skull, för det blir nog en upplevelse att bo där så länge.

 

Nu dröjer det tills vi alla är samlade igen.

I april påbörjade jag en diet med namnet Dukan. Jag har alltid tyckt att dieter är inget att hålla på med och har därför aldrig provat någon. Väldigt länge har jag sagt att jag skulle vilja gå ner två storlekar, men inte riktigt vetat vad eller hur det skulle gå till.

 

Efter att en kollega gått ner en massa kilo med just Dukan gjorde jag slag i sak och testade. Det var egentligen inte så svårt, förutom att jag hade brist på fantasi när det gällde mat.

 

11 kg lättare

15 cm smalare

 

Jag var stolt över mig själv och kände mig som en ny människa. Kunde ta på mig kläder som jag aldrig skulle valt tidigare osv...

 

Kanske gick det mig på huvudet.

 

Efter en kurs i Malmö gick jag upp två kilo, så i dag blir det lite av en omstart på dieten. I fyra veckor går jag åter in i det som kallas fas 2. Och hoppas på att gå ner de 2 kilona och kanske ytterligare 2 kilo.