Sjukhusbesök
I går satt jag 7 timmar på sjukhuset utan att få något besked om mamma alls.
Hon hade då tillbringar två dagar på akuten och natten mellan sov jag hos henne.
På sjukhuset står liksom tiden still. Skötekor kommer och går, läkarna lyser med sin frånvaro och väntan, väntan och åter väntan ligger på schemat.
Mammas tillstånd förbättrades under kvällen och det sista jag såg henne göra var att äta, något som hon inte gjort på två dygn. I det tillståndet hon var är det lätt att bli som ett barn igen. Treåringens trots och femåringens oro fyller själen. Nära till gråt samtidigt som man inte vill vara till besvär eller ligga någon till last.
Sjukhus gör mig rastlös och deprimerad.
Kommentarer
Trackback
