Pappa

I går var det ett år sedan pappa dog.

Ett år går så fort, men samtidigt så sakta. Jag saknar honom, vill ringa honom och berätta att jag har det bra.

Han fick uppleva många av mina jobbiga år, han fick stötta och hjälpa mig så gott han kunde, han fick vara min pappa.

Han kommer inte på Filips student eller Johannas konfirmation och det känns så konstigt, någon kommer att fattas, någon som håller det pinsamma talet, någon som vi älskar.

Saknaden är stor och vi kan inte göra något åt det. Maktlösheten fanns där för ett år sedan, maktlösheten över livet, över döden finns allti hos oss.

Han var så lugn, hans tro så stark och hans tillit till Gud så total.

Pappa! Jag saknar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0