Tessas krypin

Pappas gravsten är äntligen på plats. Jag och Faster var och gjorde lite midsommarfint till honom i dag.



Vi var även på Onslunda kyrkogård där pappas farmor och farafar ligger.

Jag har inte tänkt så mycket tidigare på vad en gravsten faktiskt kan säga just mig och min historia mycket. Min farfar har ingen gravsten som jag kan se eller gå till. Hans urna blev sänkt i havet, något som jag tycker är konstigt, för de flesta som väljer att läggas i havet, väljer att spridas på vattnet eller ut i vinden som en symbol för frihet, fri från jordens bundenhet och ut i det eviga livet. Men farafar blev sänkt i havet och har ingen sten, eller minnesmärke.
Ju mer jag funderar på det ju mer tänker jag att jag nog vill ligga i en askgravlund där det finns en liten enkel sten med mitt namn på. En plats för nära att återvända till och känna historiens vingslag.

Sen åt vi lunch i Tomelilla med en kusin till pappa, sen körde vi via Simrishamn och Kivik hem. Vi hade fint väder hela dagen utom hemfärden då det ösregnade.