Filosofi-lektion
I dag har jag lärt mig att man kan vara positiv och så kan man vara positiv...
Vet inte i vilken av dessa jag hamnar? Kanske skulle någon säga att jag hamnar bland de positiva eller skulle någon säga att jag hamnar bland de positiva, fast någon skulle nog säga att jag hamnar bland de negativa helt enkelt.
Vad är positivt och för vem? Det som är positivt för mig kanske är negativt för någon annan...
Att alltid vara positiv kan leda till djupa depression och att alltid vara negativ kan leda till bristsjukdomar. Brist på vadå? Humor, kanske?
Det negativa kan lätt vändas till det positiva om man bara hittar vändpunkten. Det positiva kan lika lätt vändas till det negativa om man är oförsiktig med tolkningen.
Kanske har jag en förmåga att tolka saker fel? Eller vill jag tolka de fel? Vilken är den rätta tolkningen? Den jag gör eller den som var meningen? Men vad var meningen? Så som jag tolkade den eller så som någon annan tolkade den?
Gäller att tänka sig för innan man säger något, som kan tolkas fel.
Tala är silver... tiga är guld.
Men måste man alltid tiga då? Eller får det hoppa upp ord hur som helst? Och vad gör man när orden bara kommer?
Jag vet att Maja alltid har svar på allt så jag måste nog fråga henne.
Livet
Livet går upp och livet går ner...
Just nu gick rullgardinen ner...
Demokrati
Vi människor är alla skapade fria och med en fri vilja att välja hur vi vill.
Och vi är människor skapade till Guds avbild... Vi kan aldrig bli Gud...
Vad spelar det för roll?
Nu är jag ett år äldre, men vad spelar det för roll?
Förhoppningsvis har jag utvecklats och lärt mig av mina erfarenheter, men visst jag blir fortfarande irriterad över saker och jag blir fortfarande ledsen, jag tar fortfarande åt mig alldeles för mycket och jag känner mig ofta helt värdelös...
Jag är ju fortfarande jag och det kan ingen ändra på. Visst har jag förändrats med åren, det gör väll alla...
Förhoppningsvis har jag utvecklats och lärt mig av mina erfarenheter, men visst jag blir fortfarande irriterad över saker och jag blir fortfarande ledsen, jag tar fortfarande åt mig alldeles för mycket och jag känner mig ofta helt värdelös...
Men jag är stolt över mina barn och det är ju trots allt min förtjänst att de är som de är, jag blir glad och jag tar åt mig när någon tycker att jag gjort nått bra, jag vet ju att jag är unik och att ingen annan kan vara som jag eftersom jag är jag och du är du.
Så åren kanske spelar roll i alla fall?
Stress
Borde inte alls känna mig stressad just nu. Men en inre stress och oro sitter inne i magen och vill inte alls försvinna hur mycket jag än försöker att lugna ner mig.
Jo, jag vet det är mycket nu, men inte alls sådant som ska framkalla stress, utan mer trötthet. Ja, jo, jag är fortfarande ständigt trött, men det börjar jag bli van vi nu. Omgivningen har dessvärre inte riktigt vant sig, men det hoppas jag att den kommer att göra.
Jag tror att röran stressar mig...
Just nu är det rörigt över allt. Trädgården har varit rörig hela sommaren, huset är rörigt och vi har på tok för mycket saker och mer blir det hela tiden. Jag som tycker att jag rensar hela tiden. Lite rörigt är det allt på jobbet med, många bollar i luften och många som är inblandade så det måste liksom bli ordning på allt.
Inser nu att även detta inlägget blev rörigt...
Lista
Det var länge sedan jag skrev en lista så nu kommer fyra:
Nu:
- Överleva helgen
Sen:
- Överleva veckan
Senare:
- Överleva hösten
Ännu senare:
- Få ett jobb
Förstå?
Vissa saker kommer jag aldrig att förstå och vissa saker vill jag inte ens försöka att förstå, men vissa saker skulle jag vilja förstå, men kan inte.
Kanske borde jag lägga min energi på annat än att grubbla över sådant som jag aldrig kommer att förstå.
