Exposure

Ja, jag går på pastis nu och i går var vi i Malmö på Exposure. Nu undrar ni säker vad det är för något, det gjorde i alla fall jag och jag undrar fortfarande...

Vad jag gjorde? Jo, jag gick från S:t Pauli kyrka genom stan via Gamla väster ner till Kronprinsen. Yes, jag hittade dit, efter att ha frågat en snäll dam som småflinade lite åt mig, när jag sa att jag skulle gå dit. Jag gick in, satte mig på en bänk tillsammans med ett gäng pensionärer. Folk runt omkring mig gick med barnvagn alternativt rullator och ca 90% pratade i mobiltelefon.
Jag tänkte! Vad gör jag här?

Efter att ha vilat fötterna och konstaterat att det var ärtsoppa som dagens på den enda lunchresturang Kronprinsen kunde erbjuda beslutade jag mig för att gå vidare. Tog nu vägen förbi den färgglada lekplatsen och stadsbiblioteket, vidare ner över kanalen och rakt över kyrkogården, över Gustav Adolvs torg ner mot Triangeln. Där på gågatan ser jag den gigantiska flaggan som visar att det finns Pizza Hut i Malmö. Jag beslutar mig för att det är just där jag ska äta min lunch. Det blev en pizzabuffe med tillhörande salladsbar. Mycket gott! Oturligt nog satt en av mina klasskomisar redan där och åt, Å, nej, vi som inte fick prata med varandra, tja, det gick så där...

In och ut i några affärer, handla var inget vi skulle ägna oss åt så det blev bara en titt. In på Triangeln, ut från Triangeln, hjälp var är jag?
Hittade tillslut Föreningsgatan som enligt kartan skulle ta mig tillbaka till S:t Pauli kyrka bara jag gick på rätt håll...

Och jupp det gjorde jag visst, för där var konserthuset och där hade jag varit innan, så snart var jag framme.
Mina fötter värkte, min axel gjorde ont och armen somnade, men jag hade i alla fall fått både motion och "frisk" luft.
Efter en "kort" reflektion och en vacker teckning skulle vi bara gå till stationen en promenad på ca 20 min.
Förhoppningen var som vanligt att komma med tåget och att det gick ett tåg, men så bra var det inte. Efter tre spårbyten kom vi slutligen till Lund och sedan blev det buss till Eslöv och där ifrån vidare med tåg norrut.
Hemma, tog av mina kängerna och strumpbyxorna och tittar ner på fötterna som ser ut som två blöta tvättsvampar. Det svider och gör ont i dem.
Sen lagar äldsta sonen en underbar omelett med bacon i och jag somnar som en stock.

Vad går då detta ut på? Jag har ingen aning, men meningen är att man ska låta staden möta en och inte själv möta staden...
Flummigt? Nja, så där. Men det var en upplevelse och en dag med den ständiga frågan: Vad gör jag här?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0