Tessas krypin

Jag är så glad och tacksam över mina barn.

Och jag känner mig nöjd med mig själv för att det är trots allt så att jag varit en viktig del av hur de är i dag.

Visst finns det dagar då jag önskade att de hade förstått hur det är att vara heltidsarbetande och att ta hand om ett hem och en familj samtidigt, men de är ju bara barn, eller ja de är ju snart vuxna barn.

Tänk att tre barn som vuxit upp i samma miljö, under samma förutsättningar kunnat bli så olika. Jag har försökt att lära dem att de är tre olika personer. Jag har försökt att lära dem att ta ansvar för sig själv och för sin omgivning. Jag tycker nog att jag lyckats ganska bra med det.

Jag har försökt att lära dem hyfs, det vill säga att vara artiga och trevliga mot människor som de träffar. Och de har alltid fått vara med på allt möjligt. För jag har levt med mottot att livet inte tar slut för att man får barn. Jag tror att det är viktigt att man inte pjoskar med sina barn. Att de lär sig att livet är större än man kan tro. Att det finns andra människor än mamma som kan vara en del av ens liv.

Visst ryker vi ihop ibland och visst har vi olika åsikter, men det är ju så det ska vara för vi är ju alla olika idivider.

Jag älskar mina barn!

Jag har dessutom förmånen att ha en massa extra barn som också är helt underbara. Och nu har en del av dem blivit stora och vi träffas inte lika ofta längre och då saknar jag dem jättemycket.