Igen...

Jag har åter haft svårt för att hålla min mun i styr.
Blivit missförstådd och fått pikar.
Får någ lida för det ett tag. Samtidigt som jag står för det jag sagt borde jag kanske inte ha sagt det.
Rörigt, men så är livet; rörigt och kompilcerat.

När ska jag lära mig att strunta i att säga vad jag tycker. Å, andra sidan när får man säga vad man tycker utan att det ska bli surt för en?

Nå, ja. Livet går vidare och nu ska jag åka och äta lunch med min faster och det ska bli riktigt kul. Jag saknar att ha henne i skåne, men nu är hon på besök och det gäller att passa på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0