Vad tar vi med oss?
Ja, så löd frågan som fick gå runt i ringen i dag.
Jag satt sist...
Det vanligaste svaret blev gemenskapen i alla dess former. Å, ja vi har haft en bra gemenskap. Vi fick också veta att vi var en lugn och trevlig klass, utan konflikter, vi har varit generösa mot varandra och mot lärarteamet. Helt enkelt en toppen klass...
Kanske tur att inte lärarteamet hört allt som sagts på rasterna, kanske tur att vår frustration inte lyst igenom på lektionerna, kanske tur att vissa varit bra på att inta olika roller i olika sammanhang. Vi har också hållt inne med saker som kanske borde sagts, ibland har vi också trippat på för att inte råka stöta oss med någon.
Jo, vi har varit en trevlig klass, inget snack om saken.
Jag kommer antagligen att sakna varenda en av personerna i klassen...
Jag kommer säkert att sakna vissa delar av pastis, men jag känner mig redo att ta ett steg till och jag känner att jag gjort det ett tag nu (känt mig redo). Man kan inte leva i en låtsas värld hur länge som helst.
Nu undrar ni så klart vad jag tar med mig.
Jag tar med mig, håll i er! Gemenskapen, men framför allt delandet, vi har delat så mycket tankar, så många ord och så mycket erfarenheter inte bara i klassen utan även med läraran och jag känner att den sortens delande kommer vi aldrig att få tillbaka. Även om vi ska träffas igen för att dela erfarenheterna av det första året så blir det aldrig mer så intensivt och så mycket som det varit nu.
Vi har också delat mässans mysterium 2 dagar i veckan, när får vi vara med om det nästa gång?
Till alla pastis vänner som läser detta önskar jag; Guds välsignelse och ett stort Lycka till med allt vad framtiden bjuder. Och en God Jul! Kram
Jag satt sist...
Det vanligaste svaret blev gemenskapen i alla dess former. Å, ja vi har haft en bra gemenskap. Vi fick också veta att vi var en lugn och trevlig klass, utan konflikter, vi har varit generösa mot varandra och mot lärarteamet. Helt enkelt en toppen klass...
Kanske tur att inte lärarteamet hört allt som sagts på rasterna, kanske tur att vår frustration inte lyst igenom på lektionerna, kanske tur att vissa varit bra på att inta olika roller i olika sammanhang. Vi har också hållt inne med saker som kanske borde sagts, ibland har vi också trippat på för att inte råka stöta oss med någon.
Jo, vi har varit en trevlig klass, inget snack om saken.
Jag kommer antagligen att sakna varenda en av personerna i klassen...
Jag kommer säkert att sakna vissa delar av pastis, men jag känner mig redo att ta ett steg till och jag känner att jag gjort det ett tag nu (känt mig redo). Man kan inte leva i en låtsas värld hur länge som helst.
Nu undrar ni så klart vad jag tar med mig.
Jag tar med mig, håll i er! Gemenskapen, men framför allt delandet, vi har delat så mycket tankar, så många ord och så mycket erfarenheter inte bara i klassen utan även med läraran och jag känner att den sortens delande kommer vi aldrig att få tillbaka. Även om vi ska träffas igen för att dela erfarenheterna av det första året så blir det aldrig mer så intensivt och så mycket som det varit nu.
Vi har också delat mässans mysterium 2 dagar i veckan, när får vi vara med om det nästa gång?
Till alla pastis vänner som läser detta önskar jag; Guds välsignelse och ett stort Lycka till med allt vad framtiden bjuder. Och en God Jul! Kram
Kommentarer
Trackback
