Fööör mycket...
Det är förmycket nu. Jag är trött hela tiden.
Jag vet att jag inte borde klaga för jag har det sååå bra. En underbar familj som mår bra. Men som det är just nu så mår kanske inte jag så bra. Och kanske märks det allt för tydligt utåt.
Jag är trött på att få uppgifter kastade i ansiktet, uppgifter som inte lär mig ett dugg, uppgifter som jag hoppas inte speglar det kommande arbtslivet.
Jag är trött på att alltid ha huvudet fullt med saker som ska hinnas med. Jag längtar tills jag har arbetstider att följa timmar som ska gå till att göra mitt jobb på och att jag slipper att sitta med uppgifter långt ut på nätterna.
Jag är trött på att pendla med tåg som alltid är försenade. Trött på att komma hem klockan sju på kvällarna, trött på att åka klockan 6.45 på mornarna. Trött på att aldrig få skratta på riktigt. Trött på att läsa böcker. Trött på att försöka vara trevlig. Trött på alla andra som försöker att vara trevliga.
Trött på att aldrig hinna eller orka städa, trött på att jag aldrig hinner träffa barnen. Trött, trött, trött...
Jag vet! Jag har inget att klaga på. Det finns de som pendlar längre, det finns de som inte har en så underbar familj som jag har och de finns det som inte mår bra.
Men nu har jag fått tycka lite synd om mig själv en stund, så nu kan jag ta tag i den sista inlämningsuppgiften till pastis. Sen återstår det muntliga redovisningar och efter det något som jag inte bör tänka på nu, för det gör mig så stressad.
Japp, så är det! Snart ska jag njuta av nuet, men inte just nu. :o)
Jag vet att jag inte borde klaga för jag har det sååå bra. En underbar familj som mår bra. Men som det är just nu så mår kanske inte jag så bra. Och kanske märks det allt för tydligt utåt.
Jag är trött på att få uppgifter kastade i ansiktet, uppgifter som inte lär mig ett dugg, uppgifter som jag hoppas inte speglar det kommande arbtslivet.
Jag är trött på att alltid ha huvudet fullt med saker som ska hinnas med. Jag längtar tills jag har arbetstider att följa timmar som ska gå till att göra mitt jobb på och att jag slipper att sitta med uppgifter långt ut på nätterna.
Jag är trött på att pendla med tåg som alltid är försenade. Trött på att komma hem klockan sju på kvällarna, trött på att åka klockan 6.45 på mornarna. Trött på att aldrig få skratta på riktigt. Trött på att läsa böcker. Trött på att försöka vara trevlig. Trött på alla andra som försöker att vara trevliga.
Trött på att aldrig hinna eller orka städa, trött på att jag aldrig hinner träffa barnen. Trött, trött, trött...
Jag vet! Jag har inget att klaga på. Det finns de som pendlar längre, det finns de som inte har en så underbar familj som jag har och de finns det som inte mår bra.
Men nu har jag fått tycka lite synd om mig själv en stund, så nu kan jag ta tag i den sista inlämningsuppgiften till pastis. Sen återstår det muntliga redovisningar och efter det något som jag inte bör tänka på nu, för det gör mig så stressad.
Japp, så är det! Snart ska jag njuta av nuet, men inte just nu. :o)
Kommentarer
Postat av: Helle
Man får lov att inte må bra utan att ha dåligt samvete för att andra har det sämre. Det finns alltid någon som har det sämre så så kan man inte tänk. Ta hand om dig själv! Vi ses i morgon :)
Trackback
