Fack

Jag har funderat på hur lätt det är för en del att stoppa in människor i olika fack. Jag tänker sällan på människors bakgrund, sexualitet, yrke, rik, fattig eller annat liknande när jag träffar nya människor. Det ligger liksom inte för mig. Men i veckan pratades det på pastis om ungdomar med akademiska föräldrar - hur välartade och lugna dessa var och vilka intellektuella samtal man kunde föra med dessa ungdomar.

Va? Jag fick en chock. Så ungdomar från arbetarfamiljer eller medelklassfamiljer är automatiskt stökiga, bråkiga och obildade. Är det till exempem bara barn från de nedre samhällsklasserna som får diagnoser som dyslexi, ADHD, eller andra funktionshinder? Är det bara barn i den övre samhällsklassen som är artiga och sociala? Jag har ingen aning det är kanske så...

Vilket fack stoppar folk in mig i? Jag med akademisk utbildning från en medelklassfamilj i en vanlig småstad, före detta lantbrukare, som älskar att få skit under naglarna?

Nå ja, jag struntar i vilket fack jag hamnar i, men det kan vara en idé att fundera över vad vi tänker om människor när vi möter dem... Stoppar vi in dem i olika fack eller sätter rubriker på dem. Är det viktigt för mötet att vi har föreställt oss en viss bakgrund, sexualitet, ekonomiska tillgångar eller yrke? Kan vi bli besvikna när vi sedan får veta personens bakgrund, sexualitet, ekonomi eller yrke?

Kommentarer
Postat av: Helle

Jag har tyvärr fördomar om folk jag träffar för första gången, men om dessa är negativa så håller jag inte fast i dem om de är fel. Jag ger dem alltid en chans, eftersom jag vet att jag inte alltid har rätt. Dock skulle jah adrig få för mig att behnadla folk olika beroende på "samhällsklasser", utbildning, pengar eller liknande. Och varför skulle barn från arbetarfamiljer vara svårare eller stökigare? Det handlar bara om uppfostran!

2009-12-06 @ 18:56:21
URL: http://helle.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0